Saker man gör på en söndag.

På en söndag kan man krypa in i sin mammas tröja, iallafall om man är en groda på snart tre år. Sedan kan man baka en kaka och provsmaka frostingen lite. När kakan är klar kan man äta den, tillsammans med sin familj. Iallafall om man är en groda på snart tre år.

Just nu.

Bästa platsen i huset, just nu. Stort skrivbord överfullt av grejer, min mac och en tallrik kvarg med blåbärssylt.

Det stavas k-r-a-s-c-h.

Nämnde jag det förresten, att datorn kraschade i torsdags. Inlämnad på förlängd garanti och förhoppningsvis har jag den tillbaka med nytt moderbord på onsdag. Fram till dess är mobilen min enda länk till internet-världen. Det fungerar sådär...

Omyndingarna.

Sexåringen spelar diverse legospel på sitt ds medan syrran hans bygger någon form av koja i fåtöljen bredvid. Själv har jag menstruation och självömkar.

Framtidens läkare.

Tvåochetthalvtår studerar anatomiboken.

Saker man gör på en söndag.

Man bakar världens godaste kaka, dricker morgonkaffe med en groda och läser samtidigt från sin farmors gamla receptbok. Sedan tar man en tur med sparken till byns loppis trots att det är storm ute. Där äter man en varmkorv hälsar på folk och sedan sparkar man hem igen. Efter det tar man en välförtjänt vila.

Just nu!

Dålig uppdatering på bloggen beror på det ni ser. Mitt liv består av plugg plugg och åter plugg. Tur är ju att jag gillar det. Ha! En timme till sedan ska jag och sexåringen på stan tillsammans.

Omyndingarna.

Ikväll är sista gången vi får krama vår femåring. Imorgon är han nämligen sex år gammal. Vi har förberett inför den stora dagen med tre sorters kakor, ballonger i guld och serpentiner så klart. Nu kan väl inget gå fel, förutom att leveransen av det stora paketet blivit ordentligt försenat och antagligen inte dyker upp förrän på måndag. Suck. Det är tur vår kille är förståndig, han tyckte det lät rätt okej att bli uppvaktad på måndag med. Bara vi har tårta, sa han.

Just nu.

Med hungern svidande i magen känns till och med byttan med fil i min väska som lyx.

På tråden.

Jag ringde min farmor idag. Hon är nästan hundra år gammal. Hon berättade en så rolig grej min far hade sagt när han var liten och de var på semester i Norge. Jag kan inte sluta tänka på det, det var så roligt. Det skulle inte alls vara roligt att återberätta här, jag tror inte det gör sig i skriven form men när farmor berättade det skrattade jag gott. Jag hoppas att när jag är nästan hundra år gammal så har jag lika roliga minnen av mina barn och barnbarn. Mest hoppas jag att jag får leva med minnet i behåll, hur långt eller kort det än blir.

Så fick jag även ett recept på världens godaste kaka. Den ska jag baka till vår snart sexårings kalas och de som är snälla får smaka.

Kalasbarn.

Söndag blev måndag blev torsdag och imorgon är det fredag. Veckorna går fort när schemat är fullspäckat. Om precis en vecka och 70 minuter fyller vår femåring sex och jag tror minsann att jag redan nu i helgen ska börja baka och fixa så jag slipper stå fredagkväll med sju sorters kaksmetar i olika bunkar och grädda ända in på småtimmarna.

Vi satsar minimalistiskt när det gäller barnkalas och på kvalitet snarare än kvantitet. Förra året hade femåringen ett riktigt AlfonsÅberg-kalas hemma med uppstyrda lekar, många kamrater och hela faderullan. Det kändes så kul innan men hela grejen med tio tolv kompisar i åldrar från 3-6 år som springer runt och river i ens leksaker och lego och stökar ner ens rum var visst inte alls särskilt kul. I alla fall inte om man är en ordningsam femåring som gillar var sak på sin plats. Så i år blir det bara de allra bästa vännerna ute i en pulkbacke med deras familjer och med gott fika. Det stavas kvalitet!